De senaste 30 åren har det blivit allt vanligare att styrelser avskedar sin vd på grund av prestationsbaserade skäl. Däremot visar forskningen att avskedandet sällan leder till att det går bättre för bolaget.

– Då kan man ju fråga sig varför bolagen fortsätter med denna praxis.

Vi menar att det ofta handlar om att styrelsen offrar sin vd för att visa sig handlingskraftig, säger Janicke Rasmussen, associate professor vid BI Norwegian Business School.

Islutet av oktober ger Janicke Rasmussen en föreläsning för Niords medlemmar. Rubriken på föreläsningen är inte skriven i sten, men med tanke på att den handlar om hennes forskning gällande varför styrelser sparkar sin vd lär det säkert uppstå intressanta diskussioner.

– Det finns en stark trend som startade kring 1990 att styrelser allt oftare sparkar sin vd på grund av prestationsbaserade orsaker. Det jag och min kollega försöker svara på i vår forskning är varför styrelserna egentligen sparkar sin vd och om det leder till värdeskapande, något vi gör genom att titta på dynamiken relaterad till vd, företag, styrelser och finansmarknaden under perioden före och efter beslutet att sparka vd, säger hon.

Det forskningen visar är att det sällan finns rationella, faktabaserade skäl som går att knyta till vd:ns prestation bakom styrelsens beslut att entlediga sin vd. Tvärtom menar Janicke Rasmussen och hennes kollega Jan Ketil Arnulf att man kan ta till antropologiska förklaringsmodeller för att förstå varför styrelser gör som de gör.

– En bra metafor är att tänka på aztekerna i Mexico. När det rådde stor osäkerhet släpade de ut några stackare som de offrade till gudarna inför hela samhället, vilket gjorde ett starkt intryck på alla närvarande. En hypotes är att styrelser offrar sin vd av samma anledning. I samband med att styrelser sparkar sin vd råder det ofta stor osäkerhet, där bolaget gör dåliga resultat och aktiekursen är nedtryckt. Marknaden är besviken och styrelsen känner sig tvingad att fatta beslut som påverkar bolaget under lång tid framöver, baserat på information av en mer tillfällig art. För att visa sig handlingskraftig tar man till lösningar som kan skapa ett tillfälligt lugn, det vill säga man gör ett symboliskt offer av sin vd inför allt och alla.

Förutom att beslutet att sparka en vd sällan går att koppla till mätbara faktorer som visar att den högsta chefen de facto gör ett dåligt jobb, finns det heller inget som tyder på att ett byte på vd-posten leder till att bolaget går bättre eller att det skapas värde för aktieägarna.

– Vi utgår ofta från att en styrelse fattar instrumentella beslut, det vill säga att när de gör något ska det leda till förbättring och skapa aktieägarvärde. Vår forskning tyder på att sparka en vd sällan leder till de resultat man hoppas på. Tvärtom är det något som är förenat med stora kostnader. Så snarare än att vara ett instrumentellt beslut är det en performativ handling som på sin höjd leder till en tillfällig förbättring, säger Janicke Rasmussen.

Varför har det då blivit vanligare att styrelser sparkar sin vd om det är något som stjälper snarare än hjälper bolaget? Janicke Rasmussen säger att det kan finnas många orsaker till det. Bland annat har de uppgifter styrelserna väntas utföra och förväntningarna på att de ska skapa värde ökat exponentiellt de senaste 20 åren, vilket innebär att deras kompetens och förmåga att leda ofta inte räcker till. En annan anledning är att det blivit svårare för styrelser att fatta beslut med hänsyn till att ett bolag har så många olika intressenter.

– Att sparka en vd ökar sällan bolagets marknadsvärde, men det kan ha andra positiva effekter som gör det lätt att ta ett sådant beslut, vilket är en viktig anledning till att denna praxis blivit institutionaliserad. Men ytterst tror jag vi måste hitta sätt som kan få styrelser att fatta beslut som leder till ett mer långsiktigt värdeskapande. Många av dem som sitter i styrelser är väldigt upptagna och måste fatta sina beslut baserat på en begränsad mängd information. Men tyvärr måste man nog också ifrågasätta vissa styrelsers kompetens att fatta den här typen av beslut.

I sin nuvarande forskning har Janicke Rasmussen och Jan Ketil Arnulf tittat på noterade amerikanska bolag, men hon säger att hon inte skulle bli förvånad om resultaten blev desamma om man undersökte nordiska börsbolag.

Janicke Rasmussen har en mer än 20 år lång akademisk karriär bakom sig, och säger att hon alltid varit djupt fascinerad av frågor som rör bolagsstyrning. Att just governance skulle vara den tråkiga delen av det annars så hajpade konceptet ESG håller hon inte med om.

– Nej, jag tänker precis tvärtom. Om vi pratar om ESG är bra governance en förutsättning för all verklig förbättring. För att förändras måste bolag ha en styrelse som är intresserad av förändring och inte bara ”compliance”. Att det uppstår en compliance-kultur är det värsta som finns för att skapa verklig förändring.

Vad är det bästa med att arbeta inom universitetsvärlden?

– För mig är det att kunna stiga upp varje morgon och tänka, ”idag kan jag göra skillnad”. Att jag har en chans att få de studerande intresserade av det ämne jag undervisar i, väcka något hos dem, kanske säga något som de bär med sig hela livet. Jag undervisar i redovisning, och många av mina studenter går kursen bara för att de måste göra det för att få en examen. Så jag tycker om utmaningen att försöka få dem att inse hur stor nytta man har av redovisning i sitt yrkesliv och hur redovisning tenderar att genomsyra precis allt. 

Text: Fredrik Rosenqvist
Foto: Pressbild