Finlands Ekonomers chefsekonom Elias Erämaja har lång erfarenhet som chefsekonom på arbetsgivarsidan och som utlånad ekonomiskpolitisk specialmedarbetare till Petteri Orpo på finansministeriet 2019.

Enligt vad Niord hört från sina yngre medlemmar kan lediga ekonomarbetsplatser ha hundratals sökande. Det ligger i linje med statistiken som enligt Finlands Ekonomers chefsekonom Elias Erämaja visar att arbetslösheten för ekonomernas del ligger nära arbetslöshetstoppen under coronapandemin.

– De senaste siffrorna visar att arbetslösheten i alla fall inte ökar längre, utan botten nåddes under våren. I kombination med att det allmänna ekonomiska läget väntas bli bättre torde ekonomernas läge på arbetsmarknaden så småningom förbättras, säger han.

Coronaåren var en riktig chock för många ekonomer, främst givetvis nyblivna, då ekonomin tvärstoppade och många företag införde anställningsstopp, permitterade personalen och även sade upp folk.

– När ekonomin nu igen växer kan läget bli riktigt bra igen också för ekonomernas del under de närmaste åren. Det kanske inte räcker länge tills det igen råder brist på kompetent, akademiskt utbildad personal, säger Erämaja.

Dåligt med sommarjobb

Som i snart sagt alla branscher är det skillnad på ung och gammal när ekonomin kärvar och företagen skär ner på verksamheten. Den här lagbundenheten gäller också för ekonomernas del, även om på ett delvis lite annorlunda sätt.

– För ekonomernas del har personer över 50 år faktiskt klarat sig bättre än yngre årgångar. Arbetslösheten har alltså främst drabbat yngre ekonomer. Samtidigt gäller det dock att komma ihåg, att ekonomer i åldern 50+ som blir utan jobb har klart svårare att på nytt komma in i arbetslivet än yngre ekonomer, säger Erämaja.

Enligt honom är ett stort problem just nu att så länge som arbetsmarknaden inte drar är det svårt för nya ekonomer att så att säga få foten mellan dörren.

– Samtidigt har det också inneburit att ekonomistuderande hade det verkligen svårt att få sommarjobb den här sommaren. Det är också en klar indikator på att arbetsmarknaden inte drar. I Danmark och Sverige har arbetslöshetsgraden för högutbildade legat kring tre procent de senaste åren och i Finland mellan 3,5 och 4 procent, säger Erämaja.

Det räknas med att upp till fyra av fem nya arbetsplatser i framtiden kommer att kräva högskoleutbildning, till vilket också räknas yrkeshögskoleutbildning.

Finland lider av produktivitetschock

En stor del av den ekonomiska krisen i Finland beror enligt professor Mika Maliranta , direktör för forskningsinstitutet Labore, på vad som hände kring 2010. Då förlorade Finland tiotusentals tidigare högproduktiva arbetstillfällen som hade skapats genom forskning och utveckling, något han kallar för en negativ teknologi- och produktivitetschock.

– Till den hörde att den drabbade främst stora företag och deras underleverantörer. Men samtidigt började nya innovationsbaserade företag växa fram snabbare än någonsin tidigare. Detta är en stor skillnad från tidigare då de stora företagen ledde innovationsracet, säger Maliranta.

Erämaja håller med om Malirantas tankar, men förhåller sig mera försiktigt till framtiden. Kärnfrågan är om de här innovationsbaserade företagen kan skala upp sina verksamheter tillräckligt för att i stor skala kunna nyanställa.

– I Sverige och Danmark har vi de senaste åren sett en snabbare utveckling gällande tillväxten i mindre företag än i Finland. Framför allt då man jämför utbildningsnivån hos personer i 25–34-årsåldern har Finland tappat mark rejält i världsrankingen, säger Erämaja.

En källa till oro är att Finland enligt Eurostats statistik från år 2022 hade klart färre ingenjörsstuderande på magisternivå i relation till befolkningen än grannlandet Sverige. En liten tröst kan vara att Danmark ligger ännu längre bakom.

– Gällande antalet ekonomistuderande i högskolorna finns det inte direkt jämförbar statistik, men enligt Eurostats gruppering ”Business, administration and law” finns det i relation till befolkningsmängden flest studerande i Danmark, följt av Finland och Sverige. Gällande antalet doktorsstuderande leder faktiskt Finland, följt av Danmark och Sverige, säger Erämaja.

Utveckling kräver utbildad personal

Tillsvidare finns det i alla fall över lag gott om kompetent arbetskraft i Finland tack vare satsningarna på utbildning under gångna decennier. Problemet är enligt Erämaja att om det intellektuella kapitalet och arbetskraften som helhet börjar sjunka på 2040-talet är det svårt att se hur produktiviteten i Finland kunde utvecklas fast det just nu finns gott om lovande företag i en tillväxtfas.

En stor del av den ekonomiska krisen i Finland beror på vad som hände kring 2010. Då förlorade Finland tiotusentals tidigare högproduktiva arbetstillfällen som hade skapats genom forskning och utveckling.

– I klartext kräver det att utländsk, högt utbildad arbetskraft flyttar till Finland, men den internationella konkurrensen är så hård att det inte är speciellt lätt att locka någon hit, säger han.

Suget efter inflyttade gäller heller inte enbart högutbildade utan egentligen alla branscher. En annan utmaning är enligt Erämaja den akademiska utflyttningen.

– En stor del av de utlänningar som avlagt högskoleexamen i Finland flyttar tyvärr bort från landet efter utbildningen. Här borde vi hitta något incentiv som gör att de skulle stanna kvar. Dessutom är det ett faktum att lönerna för högt kvalificerade arbeten på många andra håll är klart högre än i Finland, vilket gör det intressant också för finländare att flytta utomlands efter arbete, säger han.

Utbildning lönar sig i alla fall

Orsaken till att Finland har halkat tillbaka i världsrankingen gällande andelen yngre personer med högre utbildning är enligt Erämaja helt enkelt att satsningarna på högskoleutbildning har dragits ned.

– Vad jag förstår har det i något skede gjorts den strategiskt felaktiga slutledningen att vi generellt har en för hög utbildningsnivå i Finland. Därför började satsningarna kanske i för hög grad koncentreras på lägre utbildningar. Det faktum att Finlands utbildningsnivå som helhet ännu ligger över exempelvis Danmarks är tack vare tidigare satsningar på högskoleutbildning. Då gäller det speciellt dem som föddes på 1970-talet, säger Erämaja.

Nu har riktningen i högskolepolitiken ändrats i och med att andelen studieplatser i högskolorna ökats samtidigt som det blivit lättare att komma in i högskolorna direkt från gymnasiet.

– Det är konkreta åtgärder men problemet är att högskolornas undervisningsresurser inte på motsvarande sätt har ökats, säger Erämaja.

Han betonar att trots svackan just nu är en hög utbildning i alla fall den bästa försäkringen mot arbetslöshet.

– Sysselsättningskurvan går lineärt upp om man startar från människor med enbart grundutbildning och slutar med personer på doktorsnivå. Det räknas med att upp till fyra av fem nya arbetsplatser i framtiden kommer att kräva högskoleutbildning, till vilket också räknas yrkeshögskoleutbildning, säger Erämaja.