Det finns förstås viktigare saker i livet än att gå på fest. Men faktum är att de festliga tillställningar Niord ordnat genom åren dels hör till de mest uppskattade delarna av föreningens verksamhet, dels sett till att fylla ett viktigt syfte. En av de bärande idéerna med föreningen har alltid varit att skapa sammanhållning mellan ekonomer, även efter avslutade studier. Och få saker är bättre på att skapa sammanhållning än en riktig fest.

Ur diverse historiker och årsberättelser kan man utläsa att föreningen under sin snart 100-åriga historia sannerligen varit påhittig när det gäller att bjuda in till kalas. Föreningen började med kräftskivor redan på 1930-talet och lockade yngre medlemmar med korv och öl på 1940-talet. Under 1960- och 1970-talet var temafester på modet, med allt från MC-kryssningar till ”Niord Airlines-festen” 1967. De största, finaste och mest påkostade festerna hölls dock alltid i samband med att föreningen fyllde jämnt.

Maria Didrichsen var verksamhetsledare för Niord under några år i mitten av 1980-talet. Hon var därmed i högsta grad inblandad i föreningens 60-årsjubileum 1984, en fest hon har både tydliga och fina minnen från.

– Vi dansade långt in på småtimmarna, och när det var dags att åka hem delade jag taxi med min nuvarande man. Jag steg av i Gäddvik och han fortsatte till Grankulla. Nästa dag ringde han, frågade mig hur jag mådde och bad om ursäkt om han hade betett sig illa, för det hade ju varit lite drycker under kvällen. Vi höll kontakten och ett tag senare bjöd han mig på en housewarming till Grankulla, och där blev jag kvar, i snart 40 år nu.

Maria håller upp ett uppslag från Hufvudstadsbladet från 1984, där tidningen skriver om det tredubbla firandet Niord, Hanken och SHS ställde till med. Hon säger att det var välbesökta seminarier dagtid, och att man sedan ”kastade loss” och festade ordentligt kvällstid. Samarbetet fungerade perfekt och alla deltagare slöt upp och bjöd till, som vanligt när det vankades fest.

– Festerna hade ofta något tema och folk bjöd verkligen på sig själva och klädde ut sig till allt möjligt, säger Maria.

Kathe Ramm-Schmidt satt i styrelsen som studeranderepresentant i slutet av 1970-talet, och 1982 blev hon Niords första verksamhetsledare. Hon säger att både föreningen i stort och hon själv lade större vikt vid det yrkesinriktade programmet under 1980-talet, och att det därmed hölls färre fester under de år hon var aktiv.

– Men tack vare att festerna ordnades så sällan fick de en stor betydelse för medlemmarna när de väl hölls. Under hela min aktiva tid efterfrågades det egentligen alltid fler fester. En nyhet under mina år som verksamhetsledare var att vi 1983 ordnade en strömmingsmarknadsfest på NJK på Björkholmen.

Ann-Charlotte Schalin var aktiv i Niord under stora delar av 1990-talet, bland annat som ordförande när föreningen 1994 ordnade sin 70-årsfest. Just den festen blev en stor succé och här lyfter ”Anjou” fram den stora hjälp man fick från studentkåren och alla som bidrog med frivilligarbete för att dekorera Casa Academica.

– Vi satte upp papper på väggarna från golv till tak och använde en projektor för att projicera gamla Helsingforsbilder. Sedan satt vi där med svarta tuscher och återskapade hela Salutorget, Södra kajen och så vidare. Vi åstadkom faktiskt något helt fantastiskt med små ekonomiska medel.


Kathe Ramm-Schmidt har starkast minnen från 75-årsfesten på Fiskartorpet, mest för att hon då som föreningens ordförande och många andra lade ner oerhört mycket tid på att ordna den. Vilket lönade sig, för det blev både en lyckad fest och något av en ekonomisk succé för föreningen.

Anjou Schalin säger att det egentligen inte är så stor skillnad mellan att ordna en lyckad fest och driva lyckade projekt i företag.

– Det viktigaste är att man har en projektgrupp som börjar i tid, gör en tydlig plan för vad man vill åstadkomma och en budget som både följs och följs upp. Det var skoj att bli påmind om att 75-årsfesten gick så bra ekonomiskt, det hade jag glömt, trots att jag var 75-årsjubileumskommitténs ordförande.

Anjou säger att festerna under hennes tid alltid var en viktig förlängning av det som ordnades under studietiden, och något som gjorde att alumner kunde fortsätta hålla kontakten och nätverka.

– Så det var egentligen samma sorts människor och samma innehåll som på studentkårens fester, bara att de som deltog var lite äldre. Festerna var och är alltid ett bra tillfälle att få återuppleva studietiden och känna sig ung på nytt.